måndagen den 29:e april 2013

Kalmar läns arkeologiblogg byter adress!!

Hej kära trogna läsare!

Kalmar läns museum satsar stort och har bland annat en ny fin hemsida. En del i denna satsning är också att sammanföra allt bloggande från museet under samma flagga, en blogg som ligger direkt under www.kalmarlansmuseum.se. Det innebär att bloggen Arkeologi i Kalmar nu byter adress till www.kalmarlansmuseum.se/blogg/ Allt gott! Ludvig

måndagen den 8:e april 2013

Våren är här! Bannemig

Det här har varit en ovanligt lång och seg vinter, är vi nog många som tycker. Senaste veckorna har i vår del av landet vårtecknen visat sig allt mer frekvent; snödroppar, vintergäck, krokus, tranor, tofsvipor, sånglärka, ejderstreck med mera med mera. Idag visar sig dock det bästa (?) tecknet av de alla: Den arkeologiska fältsäsongen startar! Åtminstone för några av oss. Nu packar jag bilen för att göra en utredning på mellersta Öland.

/Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

torsdagen den 21:e mars 2013

Bokrecension: ”Domkyrkan i Lund”

Jag har vid ett tidigare tillfälle recenserat en bok som behandlade området runt katedralen i Lund. Nu har jag fått möjlighet att recensera ytterligare en bok på ämnet Lund men nu gäller det kyrkan själv. ”Domkyrkan i Lund – En vandring genom tid och rum” heter den och är skriven av Eva Helen Ulvros och Anita Larsson med fotografier av Björn Andersson. Utgiven av Historiska media i Lund.

Boken omfattar 180 sidor uppdelade på tre större temakapitel:
DOMKYRKAN UNDER MEDELTIDEN
DOMKYRKAN I EN NY TID
DOMKYRKAN I MODERN TID

Boken är rikligt illustrerad med fina bilder på stort och smått. Bilderna isig är så fina att de rycker tag i läsaren. Undertiteln ”En vandring genom tid och rum” är utmärkt och beskriver precis det man får vara med om. Det blir en resa som beskriver domkyrkans uppgång och nära nog, fall, för att sedan resa sig igen.

Boken rar sin början i tidigmedeltid när kyrkan börjar byggas och sedan får vi följa med på kyrkans utveckling framåt i tiden. Tillsammans med fina bilder presenteras olika delar av kyrkan och olika inventarier. De äldsta rummen, de äldsta skulpturerna, steg för steg vandrar vi genom kyrkan. På vägen görs också nedslag med presentationer av personer som knutits till kyrkans historia på ett eller annat sätt. Det kan vara biskopar, kungar, kvinnor som satt sin prägel i historien. Dessa presenters med mindre kapitel där deras liv och gärning berättas.

Det finns så mycket inbyggd information i en så gammal byggnad som Lunds domkyrka. Genom de stegvisa temana får vi del av detta på ett enkelt och spännande sätt.
Kyrkan blir också symbolen för Lunds utveckling genom århundradena. Den smärtsamma nedgången efter reformationen och den successiva återhämtningen både för kyrka och stad tillsammans med en anpassning till svenska regler efter övergången till svensk ägo, skildras på ett informativt och spännande sätt.

Det är ingen tvekan om att författarna verkligen tycker om sin kyrka. De lyckas förmedla denna positiva känsla och jag längtar redan efter att få besöka Lund och domkyrkan.
Betyget blir 4.

Recensent
Nicholas Nilsson

tisdagen den 12:e mars 2013

Att lägga pussel med en kakelugn


 
foto: Cecilia Ring, Kalmar läns museum

Man kan lägga pussel med få bitar och man kan lägga pussel med massor av bitar men man kan också lägga pussel med stora bitar. Som när man pusslar ihop en gammal kakelugn. Jag vet inte om ni minns att vi vid undersökningarna i Kv Gesällen, alltså parkeringsplatsen mellan Landstingshuset och Åhlénshuset, hittade stora mängder kakel som vi då trodde tillhörde en och samma 1600-tals kakelugn. Kaklet låg snyggt och prydligt med bildsidan nedåt under golvet i ett av 1700-talshusen vi undersökte, längs med husets södra vägg. Kakelugnen bedömdes som sagt vara från 1600-talet och måste således ha ha varit omodern redan när den monterades i huset. I samband med grävningen tog vi tillvara på alla kakelplattorna och när grävningen var slut togs de till Linköping tillsammans med resten av fynden.

Under två dagar, den 28 februari-1 mars, var kakelplattorna tillbaka här i Kalmar och vi hade en spännande händelse på museet. Under dessa dagar var nämligen Annika Jeppsson, arkeolog och specialist på kakel och keramik, kakelugnsmakare Per Dahlberg från Kläckeberga gård och projektledaren för Gesällenprojektet, Göran Tagesson, här i Kalmar med kakelugnen. Nu skulle vi äntligen få se hur mycket av kakelugnen som verkligen var bevarat och hur den hade sett ut en gång i tiden när den var hopmonterad.

Det började med att Annika och Per lade ut alla bitarna på golvet i ett av utställningsrummen. Det var fantastiskt roligt att se hur väl de kompletterade varandra med sina olika kunskaper och där Per som kakelugnsmakare var ovärderlig med sin kunskap om kakelugnars uppbyggnad i arbetet med att få ihop de olika delarna.

 
foto: Cecilia Ring, Kalmar läns museum
 
På eftermiddagen hade vi bjudit in pressen och vi kan väl säga att den var väl representerad med journalister från tre tidningar.  Efter pressvisningen var Annika och Per välförtjänta av en vila och vi tog uppehåll för dagen. På fredagen var de återigen där och dokumenterade all kunskap som de fått genom att lägga ihop pusslet. Vad blev då resultatet?

 
foto: Cecilia Ring, Kalmar läns museum
 
Jo, en 1600-tals kakelugn med tre etager; med tre plattor i botten sedan två och till sist ett innan krönet avslutat. Den har inte haft någon lucka fram utan man har eldat den bakifrån, troligen genom spisen i det angränsande köket. Detta var vanligt bland de tidiga kakelugnarna och man slapp då röken i rummet som kakelugnen stod. Per Dahlberg kunde också se kakelplattorna var skavda på ställen där människorna gått förbi ugnen men också att vissa plattor var tillhuggna för att kakelugnen skulle passa in i sitt ”nya hem”.
Under fredagen hade besökarna på museet också möjlighet att följa pusslet och dokumentationen på plats och strax efter lunch var en förevisning av resultatet av de två dagarnas arbete. Efter visningen packades kakelugnen ihop igen och kördes tillbaka till Linköping men vi får väl hoppas att när fyndfördelningen är klar så kanske den kan återföras till sin stad så att vi förhoppningsvis kan visa den igen. Kanske till och med här på museet.
 
Vid pennan,
Cecilia Ring



tisdagen den 19:e februari 2013

Kalmar Storkyrka



Kalmar storkyrka eller Bykyrkan som den också kallades försvann från jordens yta med dunder och brak 1678 då de sista spillrorna av den en gång så ståtliga kyrkan sprängdes! Till råga på allt var det inte arvfienden dansken som tände stubintråden utan det var svenskarna själva, staden skulle förflyttas, allt som låg utanför slottet skulle bort. En ny stad såg dagens ljus, det som idag är Kvarnholmen i Kalmar.

 
Sedan en tid tillbaka håller jag på med ett projekt som jag kör ”off-duty” men som ändå har koppling till yrket. Hemma på kammaren försöker jag bygga upp den gamla Bykyrkan, som låg i gamla stan, så som den en gång kan ha sett ut. Jag bygger inte med klossar eller trä utan jobbar istället i datorn i ett 3D-program. Vad vet vi då om kyrkan? Hur såg den ut, hur stor var den, vad var den byggd av mm? Ja det finns inte så många avbildningar av kyrkan, en handfull avbildningar av Kalmar gamla stad finns från 1600-talet där kyrkan framstår som den större byggnaden i staden. Detaljer är dock svårt att uttyda från dessa bilder.

Kalmar stad på en avbildning från 1645 av Erik Dahlberg. Kyrkan syns i bildens högra del som den stora byggnaden som syns vida över alla andra.


På 1920-talet gjordes en arkeologisk undersökning av Sven Rosman på den plats där kyrkan en gång låg. Endast de sargade resterna av de undre grundmurarna fanns bevarade, men detta innebar ändå att man kunde göra en plan över hur kyrkans grundmått sett ut och vilka indelningar i form av olika rum som funnits. det kunde konstateras att grundstenen var av gråsten men att det övriga byggnadsmaterialet varit Öländsk kalksten. Vid undersökningen hittades också mindre delar vilka ger information om konstruktioner i kyrkan, fönsterutsmyckning, kolonner mm.
Grundplanen till kyrkan som den rekonstruerats efter de arkeologiska resultaten från undersökningarna på 1920-talet.




Ett samlat grepp kring det material som finns att tillgå i bevarade arkiv tog Martin Olsson på 1970-talet då han sammanställde detta i boken ”Kalmar storkyrka”. Denna bok är en fantastisk källa till information om hur kyrkan sett ut vid vissa tillfällen. Martin Olsson har gått igenom kyrkans räkenskaper och i dessa finns värdefull information om reparationer och underhåll av kyrkans olika delar. Ibland får man även en insikt i 1600-talets värld genom små kommentarer som skrivits ned, t.ex. hade en av dörrarna i tornet en dörr med hänglås för att ”hålla borta tjuvaktiga ungar”.
Martin Olsson bok om Kalmar storkyrka, vilken är en guldgruva att ösa information ur.


Med utgångspunkt i detta material håller jag alltså på med att bygga upp kyrkan igen, bit för bit. När det gäller utsmyckning och vissa interiöra och exteriöra detaljer kommer det att bli fråga om kvalificerade gissningar hur det kan ha sett ut. Jämförelser med andra kyrkor blir en stor del i denna utformning. Det man slås av när man bygger denna kyrka och får möjlighet att gå omkring inne i den är hur stor den var. För den tidens människor måste den ha upplevts som fantastisk. Man får också en insikt i de politiska beslut som ledde fram till att man valde att montera ned denna kyrka sten för sten för att sedan spränga de sista resterna av den. En kyrka som använts under 400 år fick ge vika för den tidens modernisering.
Jag har i stort sett byggt färdigt den stora kyrkobyggnaden och kommer att fortsätta med detaljer både interiört och exteriört. Tanken är att när den är helt färdig ska men kunna få en upplevelse av hur kyrkan såg innan Kalmarkriget 1611-1613, då kyrkan förstördes kraftigt och genomgick stora förändringar. Med rätt texturer tror och hoppas jag att detta kommer att vara möjligt.
Kyrkan sedd från sydöst med de mindre kapellen. Det var denna sida som låg mot det medeltida torget och som var huvudingång i kyrkan.

Interiörbild från högkoret mot tornet. Färgsättningen i bilden är endast utnyttjade i byggnadsskedet.


Med ”hammare” och penna.

Nicholas Nilsson

onsdagen den 6:e februari 2013

Prästhagsrapporten klar!

Det har tagit sin lilla tid, av olika skäl, men nu är rapporten från Prästhagsundersökningen 2009 klar. En diger lunta på ungefär 230 sidor blev det, med ett innehåll som har stora mängder ny kunskap om Ölands tidiga medeltid att bjuda på. Rapporten finns för nedladdning på www.kalmarlansmuseum.se.

Rapportens framsida.

Utdrag ur Prästhagsrapporten.

Undersökningen genomfördes under tre veckor i juni och juli 2009, med anledning av planerad nybyggnation i ett område som sedan gammalt gått under namnet Prästhag, beläget strax söder om Köpingsvik på Öland. Vid undersökningen hittades resterna efter omfattande bebyggelse i form av minst sex stolpburna byggnader, hägnader, flera brunnar samt avfallsgropar i vilka hela och trasiga föremål, matavfall med mera hamnat. Föremålsfynd och analyser visar att lämningarna kan dateras till ca 900-1250 e.Kr. d.v.s. sen vikingatid och tidig medeltid. Fyndet i Prästhag representerar därmed en agrar tidigmedeltida gårdsenhet vilket kan betraktas som unikt på Öland. För första gången har vi nu fått möjlighet att arkeologiskt undersöka en bebyggelse av den här typen på ön, där kunskapen tidigare varit mycket begränsad om icke-urban bebyggelse och byggnadstraditioner under sen vikingatid och tidig medeltid. Dateringen av gårdsbebyggelsen i Prästhag stämmer dessutom i tid väl överens med handelsplatsen i Köpingsvik ett kort stycke norrut, och det är rimligt att tänka sig att den undersökta gården på något sätt stått i relation till denna. En tolkning som förs fram är att den tidigmedeltida bebyggelsen i Prästhag utgör en föregångare till Köpings prästgård, som idag är belägen mindre än 100 meter öster om den undersökta gården. I rapporten presenteras undersökningen i detalj, och den tidigmedeltida gårdens datering, funktion och omgivning diskuteras.

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

onsdagen den 23:e januari 2013

Gravar och murar vid Ventlinge kyrka, Öland

Under vinterhalvåret sitter vi arkeologer för det mesta och sammanställer dokumentationen från sommarens grävningar, men det kommer sig ibland i brådskande ärenden att vi måste ut även på vintern. Då gäller att ta fram vinterkläderna och med mössan på bege sig ut i snö och kyla. Så kom det sig att en arkeolog från Kalmar läns museum åkte från Kalmar ned till södra Öland under några vinterdagar för att utföra en så kallad schaktövervakning vid Ventlinge kyrka.

Runtom Ventlinge kyrka skulle man gräva för nya rör för vatten och avlopp till kyrkan. Då Ventlinge kyrka har gamla anor som går tillbaka till 1100-talet var det angeläget att ingreppet övervakades av en arkeolog. Till stora delar skulle de nya rören grävas ned på samma ställe som gamla rör som grävdes ned på 1960-talet. Därför var förväntningarna låga för att man skulle hitta nya lämningar. Det visade sig ganska snabbt att utmed de gamla schakten och strax under de gamla betongrören utmed den norra kyrkoväggen låg tätt med äldre okända lämningar.



 Ventlinge kyrka på Öland, Foto: Kalmar läns museum, från sydöst. 

Kyrkan i Ventlinge med sin kyrkogård är anlagd på sluttningen av västra landborgen på sydvästra Öland. Den närmaste registrerade fornlämningen utgörs av en borttagen stenkistegrav daterad till vikingatid som påträffades drygt 100 meter norr om kyrkogården. Den ursprungliga kyrkan utgjordes av en liten tornlös absidkyrka som uppfördes på 1100-talet. Kyrkan bestod då av ett långhus, kor och absid. Tornet i väster, som vilar på en egen mur intill långhuset, byggdes till senare på 1200-talet. Höjden på det kvadratiska tornet var ursprungligen endast 14 meter och har beskrivits som ett försvarstorn. Under medeltidens senare del höjer man tornet ytterligare, samtidigt som det sker en utbyggnad av fönster i långhuset. Kyrkan har genom århundradena genomgått åtskilliga förändringar och visar idag ytterst få spår av den ursprungliga kyrkan. År 2008 frilades emellertid delar av den medeltida kyrkans långhus, kor och absid som doldes under alla renoveringarna. Under bjälklagets golvnivå, på 0,6 meters djup, kom en gammal golvbeläggning av kalkstenshällar i dager. Kalkstensgolvet såg ut att vara bevarat över större delen av det område som utgjorde den ursprungliga medeltida kyrkan.

I arkiven kan man även hitta uppgifter om de äldsta begravningarna på kyrkogården. I samband med gravgrävningar har man hittat flera gravar som har antagits tillhöra kyrkans äldsta tid. Dessa gravar kännetecknades av stenkistor uppbyggda av kalkstenshällar som har legat i öst-västlig riktning. Stenkistorna hittades norr om kyrkan men kom aldrig att vare sig undersökas eller dokumenteras av arkeologer. I samband med schaktövervakningen i början av januari 2013, direkt under betongrören, påträffades tre stenkistor av den här typen, och för första gången kunde arkeologer dokumentera medeltida gravar på kyrkogården i Ventlinge. Stenkistorna låg på rad utmed den norra kyrkoväggen i öst-västlig riktning. Eftersom syftet med schaktövervakningen var att undvika att de nya ledningarna för vatten och avlopp skulle skada äldre lämningar togs inte stenkistorna fram i sin helhet, utan togs endast fram i den utsträckning som var nödvändig för att kunna avgränsa dem och för att kunna skydda dem. Två av stenkistorna har en längd på 2 meter och antas vara gravar för vuxna individer. Den tredje stenkistan som kännetecknades av mindre kalkstenshällar och uppskattades till dryga metern antas vara en barngrav.



 Stenkista för vuxen individ. Foto: Kalmar läns museum från väst.

Ut från tornets norra vägg påträffades även två murar med ett inbördes avstånd av 5,75 meter som fortsatte under schaktkanten i nordlig riktning. Murarna är uppbyggda av 3-4 skift kallmurade huggna kalkstenar och murarna är cirka 0,5 meter höga. Båda murarna, som delvis hade skadats vid nedgrävningen av betongrören på 1960-talet, är av samma karaktär och bör därför ha ingått i en och samma konstruktion som var uppbyggd mot tornet. Detta talar för att konstruktionen bör ha tillkommit efter tornet men det är oklart om murarna uppfördes under medeltid eller historisk tid, eller ens till vilken typ av konstruktion de har tillhört. För att kunna få klarhet vad det är för typ av murar eller om de utgör grunden för någon form av byggnad skulle det vara nödvändigt att ta upp bredare schakt än vad som var nödvändigt inför aktuell schaktövervakningen. 


 Mur mot kyrktornets vägg. Foto: Kalmar läns museum, från norr.

Ivonne Dutra - KLM